Uncategorized

Jag åkte hem till mamma i helgen. Jag har av förklarliga skäl inte kunnat hälsa på där särskilt mycket senaste tiden. Pandemin gör förstås inte saken bättre, men det är även andra komponenter som spelar in. Jag har sålt min bil. Bakgrunden till det är att jag märkte att jag bara betalade för parkering men knappt använde den. Jag har flyttat. Förut bodde jag ungefär 17 minuter från mamma med kollektivtrafik. Nu bor jag ungefär 1 timme och 17 minuter ifrån. Det är en stor skillnad, och påverkar förstås spontaniteten negativt. Mamma har inte velat ha besökare hos sig, och hennes egna barn räknas tydligen som vilka besökare som helst. Nåväl, jag var där och jag märkte omedelbart att det såg annorlunda ut inne. Hon hade gjort något med inredningen. ”Jag har köpt mattor online” sa hon sedan med ett belåtet flin på läpparna. Ett sådant som bara hon har, och som gör henne så charmig. Jag upprepade det hon sa, att hon hade köpt mattor online, men lade emfas på frågetecknet i slutet. Så var det. Hon berättade hela historien. Hennes granne Egon, som hon ofta berättar om, hade tipsat honom om mattor online. Han hade i sin tur fått tipset av sin dotter. Dottern hade fått tipset av hennes ex-pojkvän. Denne ex-pojkvän hade, som av en händelse, börjat jobba på en firma som sålde mattor online. Jag blev lite skeptisk. Jag menar, jag var glad för hennes skull för det var väldigt fint där inne. Jag var däremot inte övertygad om konceptet med att köpa mattor online. Hon bjöd på kaffe och bulle, vilket hon alltid gör när jag (eller någon överhuvudtaget) är på besök. Vi slog oss ner vid det överdimensionerade köksbordet och talade vidare om mattor online. Hon berättade att köpa mattor var som att köpa vad som helst online. Ja, bortsett från det faktum att man fick en himla massa hjälp. ”Hjälp hur då?” frågade jag och hon berättade vidare. Tydligen hade företaget erbjudit gratis konsultation. Hon hade fått kontakt med en person online som skulle vara specialist på just mattor. Denne hade bett henne skicka bilder på lägenheten. På golv, väggar, tak, lister – Ja, ni vet allt sånt där. Utifrån dessa bilder fick hon sedan ett antal förslag på mattor hon kunde köpa online. Förslagen innehöll mattor i spridda prisklasser, vilket jag tycker var sympatiskt. När jag kom hem kunde jag inte hålla mig. Jag satte mig genast och googlade på mattor online för att se om något intressant dök upp.

Ett vinnande koncept ska inte brytas. Det är min bestämda uppfattning och eftersom jag börjar komma in i medelåldern kan jag inte ändra mig. Så ser världen ut och det är lika bra att ni accepterar det. Skämt åsido. Förra veckans frågor/svar-batteri om facility management blev en hit. Det kanske låter överdrivet men så var det faktiskt. Aldrig under mina 4 år som aktiv bloggare har jag fått in fler frågor om något. Facility management var verkligen ett tema som intresserade många av er. Förvånad? – Ja, ganska Glad? – Absolut! Facility management är ett yrke som ligger mig varmt om hjärtat. Jag var bara i branschen under några år men jag kunde helt klart ha stannat längre. Vad jag förstår på vänner som jobbar kvar så ökar efterfrågan lavinartat. Det är tydligen oerhört vanligt att anlita professionella företag inom facility management nu för tiden. Jag kan tänka mig att det hänger ihop med det faktum att trivsel på arbetsplatsen får alltmer utrymme. Titta bara på ett företag som Google, med alla deras trivselfaktorer i faciliteterna. Där kan vi verkligen snacka om facility management på hög nivå. Hur som helst, jag ska svara på några av era frågor idag igen och jag tänker att vi bara kör igång! Skulle du rekommendera jobb inom facility management? Ja, det skulle jag verkligen säga. Som jag redan varit inne på så är det en varierande yrke. Ett yrke där man verkligen får känna uppskattning från de olika kunder an jobbar med. Det uppskattade jag verkligen. Att komma till jobbet och känna att jag uppskattades för det jag gjorde. Facility management är dessutom ett jobb för den som gillar att arbeta med kroppen. Det var inga problem att komma upp i de 10.000 rekommenderade stegen när jag var verksam. Hur såg dagarna ut när du jobbade med facility management? Väldigt olika. Det berodde helt på vilka kunder jag skulle besöka just den dagen. Ibland kunde det handla om någon av de större kunderna och de större kontoren. Då var det tal om timmar för att få allting gjort. Ibland hela dagar av facility management för ett enda företag. Andra dagar handlade det om fler små arbeten. Dessa dagar föredrog jag. Då fick jag chansen att byta arbetsmiljö och hälsa på allt fler människor. Sociala situationer och omväxling, det är två viktiga byggstenar på jobbet om ni frågar mig. Glöm inte att ställa era frågor om facility management! Jag återkommer med svar så snart som möjligt.

Jeg kommer fra en liten by i Sør-Norge. Da jeg gikk fra videregående, satt jeg på den lokale kaffebaren og drakk te sammen med de arbeidsløse vennene mine i seks måneder før ting gikk løs. Fotballtreneren min, også leder for et lite selskap, fikk meg jobb. En skikkelig skitjobb, men det var bedre enn te på Café Nordfeldt hver eneste dag. Uansett var jeg ansatt som konsulent og jobbet eksternt som administrator i et annet selskap. Etter 1 års ansettelse som konsulent byttet jeg til fast ansettelse direkte i selskapet. Nå som jeg har bodd i hovedstaden i noen år, innser jeg hvor ekstremt forskjellig det kan være mellom store og små byer. Jeg har vært i et konsulentselskap i Oslo som føles som en helt annen dimensjon enn den i lille Bergen. Det er takknemlig å jobbe som konsulent her. Bedriftene er mange og store, og du føler deg alltid veldig velkommen. Du forstår at de trenger meg like mye som jeg trenger dem. Og det er jobber hos konsulentselskaper i Oslo. Spesielt hvis du, som meg, er aktiv innen IT. Jeg husker første gang jeg satte foten i et konsulentselskap i Oslo. Jeg gikk gjennom en stor port som føltes som en middelalderlig relikvie. Lokalene var polert, inneholdt mye kunst og skulpturer, og takene var høye. Jeg hostet for å høre ekkoet i hallen. Hosten ekko lenge og vakte resepsjonistens oppmerksomhet. Her ble forskjellen fra min tidligere ansettelse hjemme enorm. Hjemme satt alltid en kvinne i 60-årene bak disken. Hun het Eva, og så så knapt opp. Hun spilte Tetris mest, sukket og sa ubehagelig “ja?” da jeg tømte halsen i lobbyen. I ekkolokalet til konsulentselskapet i Oslo satt en livlig fyr i min egen alder og så opp på meg. “Hallo!” sa han og ristet på meg. “Hva liker du med kaffe?” Jeg var ikke forberedt på spørsmålet, men svarte “Ja takk”. Han lo og sa “Ja, du ser ut som en kaffedrikker, men hva slags kaffe vil du ha?”. “Vel, ja, akkurat det. Bare svart vil være bra. ”Jeg kom ut av meg. Han danset nesten bort i rommet med de enkle trinnene for å skaffe meg en kopp. Jeg kunne høre den leide kaffemaskinen puste lenger ned i gangen. Han kom tilbake, advarte meg om at koppen var varm og ønsket meg velkommen til “Oslos beste konsulentselskap”. Jeg takket og gikk inn på det planlagte møtet. Dette er for 5 år siden, og noen ganger tømmer jeg fremdeles halsen når jeg besøker hovedkontoret vårt for å høre ekkoet.

En gång för ca 10 år sedan när jag jobbade på en privat byggfirma stod jag i en grop. Jag stod ofta i gropar eftersom jag arbetade med markarbeten, men just den här gången minns jag särskilt väl. Jag höll på att lägga rör när jag hörde en pubertal röst tilltala mig ovanifrån. ”Vad fan är markarbeten för någonting?” sa någon till mig. Jag vände blicken uppåt och bländades för ett ögonblick av solljuset. Jag höll handen som en skärm och kunde urskilja den unga killen som stod längst fram i en skara ungdomar. De var kanske 13–14 år gamla. Den uppnosiga killen tog till orda igen. ”Det står på din tröja. ’Vi utför markarbeten av högsta kvalitet’. Så, vad är det för något? Och varför skulle man vilja hålla på med det?” sa han och plockade skratt från sina åhörare. Jag funderade i några sekunder över om jag skulle låta honom vara och vända tillbaka till mitt uppenbarligen så tråkiga jobb. Men jag kunde inte låta bli att svara. ”För det första så är det ingen tröja, det är en jacka. Jag förstår att du aldrig har sett en sådan förut eftersom du går klädd i t-shirt när det är 7 grader utomhus.”. Det gick ett sus genom de övriga ungdomarna och gav ifrån sig ett unisont ”Åååååh!” som respons på min kommentar. Jag fortsatte: ”För det andra så är markarbeten arbeten man gör i marken. Som du kanske hör på namnet. Det som jag och mina kollegor håller på med just nu alltså. Vi arbetar i marken, alltså markarbete. Och varför jag har valt att jobba med detta är… Ja, alltså…”. Jag blev stum. Visste inte vad jag skulle säga. Varför jobbade jag egentligen med det här? Jag hade aldrig fått frågan, och heller inte ställt den till mig själv. ”Ser jävligt tråkigt ut med markarbeten i alla fall” sa grabben innan han gick iväg med följarskaran hack i häl. ”Och ful jacka förresten!” ropade han sedan. Vilken attityd, vilken fräckhet. Och ändå var det något annat än hans ord som gjorde mig irriterad i stunden. Jag var irriterad över mig själv för att jag inte kunde försvara mitt yrkesval. För en 13-åring! Den dagen bestämde jag mig för att aldrig mer ta ett jobb utan att jag vet varför jag gör det. Om jag så jobbar med markarbeten eller ej så ska mitt syfte på arbetet alltid vara självklart. Någon som känner igen sig?

Det svänger snabbt i den här bloggen. Det ska gudarna veta och de vet de säkerligen också. För er som är nya eller som har missat de senaste inläggen så kommer en snabb recap här: Förra veckan redogjorde jag, till slut, för mitt hemliga recept på blåbärspaj. Jag vet inte varför jag fick detta infall just då. Jag kan heller inte beskriva varför jag valt att hålla det hemligt under så många år. Nu ligger det i alla fall ute, och det är fritt fram att hugga in – Både i receptet och i pajen! Veckan innan detta skrev jag om min tillgivenhet till artisten Bruce Springsteen. Ett inlägg som säkerligen underhöll vissa mer än andra. Jag misstänker att många i min målgrupp är fans men jag kan samtidigt tänka mig att många inte är det. Nåväl – Håll tillgodo med den information ni gavs! Jag tänkte ta ytterligare en skarp sväng vad gäller innehåll denna veckan. Man kan räkna tillfällena då jag berättat om mitt jobb här på en hand. Nu ska det ske igen, för första gången på år och dagar: Jag arbetar med konsultförmedling. Dagarna i ända sitter jag vid ett kontor i centrala stan och förmedlar konsulter. Innan jag valde att rikta in mig på konsultförmedling har jag testat på mängder av yrken. Murare, kassabiträde på Hemmakväll, administrationsråtta och äppelplockare i Australien. Inget av mina tidigare jobb har vara särskilt länge. Jag har inte tyckt illa om dem, men jag har konsekvent känt att jag inte hamnat helt rätt. Nu när jag arbetar med konsultförmedling är det annorlunda – Och jag ska förklara varför: Jag älskar att hjälpa andra. Det låter som en klyscha, men det må så vara, för det är så som jag känner. När man arbetar med konsultförmedling är detta exakt vad man gör. Man hjälper andra (ofta unga) människor, och det är lite som att lägga ett pussel samtidigt. Rätt kandidat ska passa för rätt jobb och rätt företag. Efter ett tag inom konsultförmedling känner man verkligen att man har fått in gunget. Idag har jag försett mängder av människor med deras första jobb. Många av de kandidater jag tillhandahållit under min tid inom konsultförmedling har dessutom fått fasta jobb hos kunden tillslut. Är det någon av er som har erfarenhet av konsultförmedling – Antingen genom att ha arbetat med det eller att ha fått arbete genom det?